23 Maj, Internationella Sköldpaddedagen
Idag går det sakta, väldigt sakta ! Sköldepaddedagen har kommit!
Sköldpaddor (Testudines) är reptiler som utmärks av en sköld som skyddar mjukdelarna. De utgör en egen ordning vilken i sin tur består av två underordningar, gömhalssköldpaddor samt vändhalssköldpaddor. Det ingår 260 nu levande arter i denna ordning. Skölden består av två delar: ryggskölden (carapax), och bukskölden (plastron).
Det finns ca 260 olika sorters sköldpaddor. 200 av dessa kan dra in sitt huvud inuti sitt skal. De kallas för gömhalssköldpaddor. De 50 som inte kan dra in sitt huvud i skalet kallas vändhalssköldpaddor. Sköldpaddor har inga tänder, men de har en hornslida som omger käkbenet och som de bearbetar födan med. Skalet, som omger nästan hela sköldpaddans kropp, är uppbyggt av två skikt. Det inre skiktet består av sammansmälta dermala benplattor som täcks av keratiniserade hornplattor, som alltså är det yttre skalet. Skalet, eller skölden, består av en dorsal, alltså en välvd sköld, och en ventral, som är en ganska platt skiva.
Sköldpaddor är ett djur som är kända för att gå långsamt. Deras tunga klumpiga skal som begränsar deras steglängd är en stor anledning till det. Landlevande sköldpaddor har korta, stadiga fötter.
De a mfibiska sköldpaddorna har vanligtvis liknande lemmar som de landlevande sköldpaddorna, förutom att fötterna har simhud och oftast långa klor. Dessa sköldpaddor simmar genom att de använder alla fyra fötterna på ett sätt som liknar hundens sätt att paddla med fötterna på vänster och höger sida av kroppen växelvis. Små sköldpaddor tenderar att att simma mer än större sköldpaddor, och de mycket stora arterna, såsom Alligatorsnappsköldpadda, simmar knappt alls, utan föredrar att gå längs botten av floden eller sjön.
Förutom simfötter så har sköldpaddor väldigt långa klor, som används för att hjälpa dem att klättra. Manliga sköldpaddor brukar ofta ha särskilt långa klor, och dessa verkar användas för att stimulera honan medan parning. De flesta sköldpaddor har simhudfötter, medan en del, till exempel Nyaguineasköldpaddan, har riktiga fenor, med tårna sammansatta som paddlar och klorna är relativt små. Dessa arter simmar på samma sätt som havssköldpaddor gör.Havssköldpaddor är för det mesta i vattnet och har simfötter. Havssköldpaddor simmar i vattnet med hjälp av upp-och-ner rörelse av de främre simfötterna och de bakre fötterna används som roder för styrningen. Jämfört med sötvattenssköldpaddor, så har havssköldpaddor mycket begränsad rörlighet på land, och bortsett från rusningen från boet till havet som ungarna gör, så lämnar normalt de manliga havssköldpaddorna aldrig havet. Honorna kommer dock tillbaka upp på land för att lägga ägg. De rör sig mycket långsamt och med stor möda, då de drar sig framåt med sina simfötter
Själv så har jag (Fredrik) faktiskt haft en vattensköldpadda när jag var yngre , den dog tyvärr av någon anledning och den var inte så gammal, men den var inte direkt "tam" . Då den hela tiden skulle huga efter mina fingrar , och om den fått tag där så hade man kanske inte haft några fingrar idag haha ;)