operation365

Hej, nu är det dags för allvar och känslor igen.

 

Eftersom vi ska tänka på alla de som miste sina liv under ett terrordåd är anser jag (Sofia) att det är viktigt att jag lyfter fram ett av de värsta i modern tid för att möta er läsare på ett mer emotionellt plan. Jag har valt följande attentat:

 

Bombdådet i Madrid (på spanska även känt som 11-M efter datumet 11 mars), är mediernas benämning på det attentat som genomfördes mitt under morgonens rusningstrafik, på flera Cercanías-pendeltåg vid tre olika stationer i Spaniens huvudstad Madrid. Attentatet, som utfördes den 11 mars 2004, räknas som ett av de värsta attentat som ägt rum i Europa under fredstid. 

Vid attentatet dödades 191 personer och 2 050 skadades. De flesta omkomna var spanjorer och rumäner, men många av de drabbade var utlänningar och illegala invandrare. Detta försvårade identifieringsarbetet eftersom många familjer var rädda att de skulle bli utvisade om de gav sig till känna. Tre dagars landssorg utlystes i Spanien och i de flesta europeiska länder höll en tyst minut måndagen den 15 mars till minne av offren.

Explosionerna ägde rum i ett antal tågvagnar vid stationerna Atocha, El Pozo och Santa Eugenia strax efter halv åtta på morgonen. De var inställda för att explodera inne på stationsområdena där folk kliver av och på, för att orsaka maximal förödelse. På det två minuter försenade tåget till Calle Téllez exploderade bomberna 500 meter från Atocha-stationen. Senare återfanns även tre odetonerade laddningar, som enligt den spanske regeringsmannen Eduardo Zaplana varit inställda för att detonera när räddningsmanskapet anlände.

 

Som ni kunde läsa så utfördes detta bombdådet för exakt 10 år sedan idag och varje gång jag läser om något sådant fruktansvärt som detta terrordåd bildas en klump i magen och halsen. Ett medlidande för de drabbade och deras familjer blir total och jag är oerhört glad över att inte själv har drabbats. Detta ska inte få hända och särskilt inte bland oskyldiga människor som har all rätt i världen att leva ett fullt och lyckligt liv. 

 

De går aldrig att få tillbaka dessa människorna och att någon människa vill göra så mycket skada som terrorister är för mig helt obegripligt. Går det inte att få uppmärksamhet på annat mer civiliserat vis?! Det ska inte finnas någon stolthet eller maktkännande över att ha genomfört sådana här saker, varför välja att hamna i helvetet och himmeln finns?

Vad är era känslor kring terrorism, dela mer än gärna med er?